Vill du boka tid hos en sjuk gymnast?

Som den språkälskare jag är blir jag alltid påverkad av när språket används på ett felaktigt sätt. Det som jag, och många andra språknördar med mig, reagerar starkast på är det som kallas särskrivningar – sammansatta ord som skrivs uppdelade. Jag tappar alltid tilltro till de företag som idkar särskrivning på skyltar, i reklammaterial eller annan kommunikation. Vissa gånger skrattar jag till, andra gånger känner jag mig provocerad eller drabbas av misströstan, oftast blir jag besviken – men oavsett vilket så får mitt förtroende för, och lojalitet gentemot, avsändaren sig en rejäl törn.

Ofta får jag en känsla av att detta särskrivningsfenomen blir allt vanligare i vårt land och jag tror att jag vet varför:

Orsak nr 1: Engelskan, västvärldens mest dominanta språk
Engelskans stora inflytande i Sverige ställer ofta till det i det svenska språket. Engelskan dominerar i flera medier idag och det är så lätt att ta efter engelska språkregler och överföra dem även i svenska texter. I det svenska språket finns en underbar möjlighet att sammanfoga två eller flera ord i alla upptänkliga kombinationer och varianter, något som inte är möjligt i engelskan. Ett ord som flaggstångsknoppsförgyllarassistent skulle aldrig gå att uppbåda i engelsk vokabulär – och visst ger detta verktyg som det svenska språket erbjuder ett utlopp för oanad kreativitet i ordskapandet?

Orsak nr 2: Vår tilltro till tekniken
Denna möjlighet till kreativitet är även en anledning till att man inte alltid kan lita helt och fullt på ordbehandlingsprogrammens stavningshjälp. Det går helt enkelt inte att dokumentera alla korrekta ordkombinationer i svenskan eftersom man kan använda byggklossarna lite som man vill. Men många som är osäkra på det här med sammansatta ord reagerar så fort ett ord rödmarkeras på skärmen och tar för givet att datorn har rätt och man själv fel. Ibland måste man våga lita på sin egen intuition och förkasta vad tekniken försöker få oss att tro.

DN:s krönikör Fredrik Strage skrev för något år sedan:

Folk som särskriver på svenska skrämmer mig mer än rasister, terrorister och Sean Banan tillsammans. Att särskriva är inte jämförbart med att stava fel. Det är att sprida ett lingvistiskt virus som fräter sönder vårt språk.

(Läs gärna hela Fredriks krönika, den är mycket underhållande!)

Men det finns hopp om bättring på området. Antisärskrivarna lobbar frenetiskt, gärna i sociala medier där de har många följare. Till dig som är en språknörd och gillar att få dig ett skratt ibland, eller till dig som vet med dig att du har svårt för de sammansatta orden men vill bli bättre, rekommenderar jag verkligen att följa Sverige mot Särskrivning på Facebook eller Särskrivningar (@sarskrivningar) och Antisärskrivarna (@sarskrivning) på Twitter. De lägger ofta upp exempel på tokiga särskrivningar i vardagen och även tips på hur man kan lära sig undvika dem, som till exempel detta:

Oftast går det ju att förstå innebörden i texten även om ord i den felaktigt särskrivits men ibland kan det faktiskt bli tokfel också. Det klassiska exemplet med den brunhåriga sjuksköterskan som blev en brun och hårig sköterska med hälsoproblem är väl mest något att fnissa lite åt. Om man däremot beaktar skillnaden mellan rökfritt och rök fritt blir det hela med ens mycket mer allvarligt – är det rökfritt eller är det fritt att röka?

För bra tips för att bli bättre på konsten att undvika särskrivning, se gärna inlägget Botemedlet mot särskrivningar på bloggen Please copy me.

Och du – våga lita på din intuition!