Blixtar och dunder – magiska under…

blixtar

Finns det någonting här i världen som gör mig riktigt hänförd så är det naturens makter. Många människor är rädda för åskan, stormar och andra väderfenomen och det har jag full förståelse för; den förstörelse och död de kan föra med sig kan vara riktigt skrämmande. Översvämningar som ödelägger hela städer, stormar som sliter sönder allt i sin väg och gör skogar till kalhyggen, tsunamis som drar med sig hela samhällen ner i haven och blixtar som slår ner i torra områden och startar skogsbränder och eldsvådor är inget man talar lättsamt om, och att tänka på alla de människoliv som förgås av dessa krafter varje år är nästan outhärdligt. Ändå finns det något fantastiskt och nästan magiskt med dessa naturfenomen som befäster den egentliga makten i världen och påminner oss om vår egen dödlighet och sårbarhet.

Gårdagens åskväder som drog fram över Stockholmsområdet tog andan ur mig på det där sättet som bara naturen kan. Från ingenstans kom på bara några minuter mörka moln, kraftiga vindar och åskans muller över oss; en blixt slog ner alldeles i närheten samtidigt som åskan smällde till så att hela huset skakade och man riktigt hoppade till (till och med jag som annars bara brukar sitta och mysa när åskan går) och på det följde några minuters skyfall innan allt bara drog vidare och försvann lika fort som det kommit.

När man som jag ofta misströstar över hur vi människor behandlar varandra och vår omvärld, djuren och naturen omkring oss – som om allt och alla bara fanns här för vår skull – känns det tryggt och stärkande att då och då påminnas om att naturens krafter fortfarande råder över oss alla. Att få känna sig så liten och betydelselös som man gör mitt i ett skyfall, en snöstorm eller när åskan mullrar och blixtarna far över himlen försäkrar mig om att människans tyranniska era på jorden bara är en övergående fas och att naturen förr eller senare kommer att överleva oss alla. Det ger mig lugn och trygghet i den våldsamma verklighet vi lever i.

Så när andra låter rädslan välla över dem när åskans dova muller drar fram drabbas jag endast av en andäktighet och hänfördhet som är det närmaste en religiös upplevelse jag någonsin haft.

maskros

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s