Vad är tjusningen?

Nästan 3,9 miljoner svenskar? Varför? Vill så gärna förstå men det går bara inte…

Jag kan förstå att det var en speciell stund då, 1960, när programmet sändes första gången i Sveriges Television. TV-apparaterna var en nymodighet i de svenska hemmen, endast en kanal fanns att välja på och dessutom var det ju faktiskt den enda gången på året man fick se animerad film i rutan. Hade programmet börjat sändas tio år senare hade det inte alls väckt samma uppståndelse och nostalgi hos generationer av svenskar.

Kalle Anka, Clown of the djungle

Det är andra tider nu – TV-apparater finns i varje hem (i vissa hem t o m en i varje rum), det finns fler kanaler att välja på än det finns sandkorn på playan och flera av dem sänder tecknad film dygnet runt, året om. Ändå stannar fortfarande halva Sverige upp klockan tre varje julafton när Kalle Anka och hans vänner önskar oss God Jul… Inte blir det mer begripligt av att endast ett fåtal av programinslagen under den heliga timmen har någonting med julen att göra – Kalle Anka i djungeln, husvagnssemester, spansk sommar med Ferdinand och en massa klipp från klassiska Disneyfilmer som Askungen, Djungelboken, Robin Hood och Snövit? Jag frågar mig igen – Varför?

Hur kommer det sig att vi år efter år låter oss översköljas av Disneys reklam, denna den största svenska traditionen på årets mest traditionstyngda dag? Varför sitter vi där allihop och sufflerar alla de välkända replikerna i förväg som ett mantra? Kom inte och säg att det är för barnens skull – de förstår inte alls poängen med det där dåligt klippta filmtrailrarna eller varför de vuxna blir som förhäxade varje år när Tingeling öppnar det där första julkortet på spiselhällen i programmets inledning… Nej, det är de vuxna i alla åldrar som insisterar på att TV:n ska slås på kl 14.55 och att alla ska sitta tysta som möss och andäktigt följa de tecknade figurernas bravader för femtielfte gången!

Är det månne drömmen om den perfekta julen man söker? Den som endast existerar i ett diffust minnessviktande barndomsskimmer, om ens där… Alla kan vi nog hålla med om att julen var bäst då när man var barn och om det är Kalle man minns (eftersom programmet då som sagt var något alldeles speciellt) så kanske det är där man tror att nyckeln till julfriden sitter? Vägen fram till julen må vara en stressig tid med hetsjakt efter de perfketa klapparna, den perfekta julskinkan, det perfekta pyntet och den perfekta glöggen – men när klockan slår tre och Bengt Feldreich bjuder in oss till sagornas värld, då kommer liksom allting bara att falla på plats och lugnet, lyckan, friden och fröjden kommer obevekligen att infinna sig som genom ett swisch av Tingelings magiska trollspö – eller?

Kom igen – resten av världen skrattar ju åt oss

Tingeling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s