Föredömligt?

I natt är det dags för världens största demokrati att välja en ledare som de fyra närmsta åren kommer att styra inte bara sitt hemland utan även stora delar av världspolitiken. Ett viktigt val för många, inte bara för de medborgare som innehar rösträtt.

Vi svenskar engagerar oss mycket i det här valet, och kanske med all rätt – dess utgång kommer ju även att påverka oss med tanke på USA:s ställning i världen idag. Men ibland tenderar engagemanget även att gå till överdrift kan jag tycka. Varje gång amerikanerna – eller usanerna som man hellre borde kalla dem, det är ju inte alla amerikaner som bor i USA – går till valurnorna höjs röster här hemma om att även andra [läs: vi svenskar som vet bäst] borde få rätt att rösta i deras val och ibland får man t o m känslan av att lilla Sverige egentligen ser sig som den 51:a amerikanska staten snarare än en del av vår egen union här på andra sidan pölen…

Men är USA egentligen värda platsen som det stora föregångslandet och föredömet för vårt eget lands utveckling? Jag skulle då inte vilja att vi försökte efterlikna deras modell… Hur tänker jag nu? Jo:

1. Långt ifrån alla amerikaner går och röstar. Om vi är bekymrade över vårt eget valdeltagande är det ingenting mot vad de borde vara. Att valdagen infaller på en vardag och att köerna är flera timmar långa är några orsaker till detta. Varje valrörelse kommer rapporter om strulande röstningssystem, så även i år, och i många delstater måste du dessutom ha registrerat dig långt i förväg vilket givetvis påverkar möjligheten för de soffliggare som kanske annars skulle ändrat sig de sista veckorna före valet. I många stater läggs mycket av partiernas kraft och energi på att förenkla röstningsförfarandet – eller försvåra, beroende på hur man värderar att delstatens demografi skulle påverka valutgången…

Detaljerna i de republikanska initiativen för att minska valdeltagandet låter ofta som om de vore påhittade av den politiske komikern Stephen Colbert. I Texas godkänner man vapenlicens som ett id-kort för väljare, men inte studentlegitimation. I Wisconsin har det republikanska ledarskapet systematiskt stängt vallokaler i områden där fattiga och etniska minoriteter bor, medan nya vallokaler i välbärgade, konservativa områden har öppnats. I Ohio, den delstat som i vanlig ordning avgör valet, har det republikanska radarparet John Kasich och Jon Husted tillbringat större delen av 2012 med envisa försök att förkorta förtidsröstandet och göra valprocessen krångligare för de grupper som tenderar att rösta på demokraterna.

Martin Gelin, bloggare, DN

2. Det finns bara två egentliga partier att rösta på, republikaner och demokrater. Båda alternativen befinner sig långt till höger på den svenska skalan och inga andra partier, med några få undantag i vissa valrörelser, brukar få möjlighet att höras och synas i opinionen.

3. Röstningssystemets uppbyggnad, som möjliggör att en kandidat kan få ett större antal röster men ändå förlora. Vänta nu, säger du, var det itne en demokrati vi talade om? Jo, men det är ju så att väljarna i praktiken endast väljer elektorerna, sedan är det elektorerna som utser presidenten. Olika stater väljer olika många elektorer, i vissa delstater utses elektorerna proportionerligt med valresultatet, i andra får det vinnande partiet alla elektorsplatserna. Systemet möjliggör dessutom för nåt så odemokratiskt som att en republikansk elektor som valts fram med republikanska röster kan välja att stötta den demokratiska kandidaten – snacka om att hens väljare kan känna sig blåsta på konfekten…

4. Personen är viktigare än politiken. Att Mitt Romney anses vara moralisk, karismatisk och snygg är för många republikanska väljare viktigare än att hålla koll på fakta, förstå sig på utrikespolitik eller på något annat sätt uppvisa någon form av intelligens. Andra väljer att inte rösta på Barack Obama på grund av hans hudfärg, inte för att han inte står för den politik man vill stötta.

5. Den egocentriska inställningen till omvärlden. Den amerikanska drömmen hindrar gemene man att känna solidaritet och medmänsklighet gentemot dem som har fått sämre förutsättningar här i livet. Inställningen att alla är sin egen lyckas smed gör många för självgoda för att se att det kanske vore en idé att hjälpa dem som har det sämre ställt i samhället.

6. Religionens betydelse. För de allra flesta amerikaner vore det alldeles otänkbart att välja en icke-troende till president. Gudstron gör helt enkelt människan till en mer kapabel ledare och en ateist göre sig icke besvär att ens andas ambitionen att stiga i de politiska graderna, trots att landet påstår sig idka religionsfrihet. Jag ryser vid tanken på alla dessa amerikaner som faktiskt full och fast förespråkar Intelligent Design, förbud mot preventivmedel, homohat och abortmotstånd.

7. Pengarnas betydelse. Eftersom partierna inte är uppbyggda på samma sätt som våra svenska – med brett väljarstöd, medlemmar och statsstöd – måste kandidaterna på andra sidan Atlanten bygga sina kandidaturer och kampanjer på bidrag från näringslivet och enskilda privatpersoner. Detta ger väldigt mycket makt till företag, organisationer och förmögna privatpersoner att spendera i den här cirkusen. Man beräknar att årets val har kostat sammanlagt över 3 miljarder dollar – en helt vidrigt stor summa pengar som kunde lagts på mycket annat som skulle kännas vettigare än förtalskampanjer, smutskastning, tv-reklam och annat motbjudande…

2 svar till “Föredömligt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s