Omedveten (?) misshandel

Som språknörd är jag givetvis en trogen läsare av Språktidningen som dyker ner i min brevlåda sex gånger om året. Det är den enda tidning jag alltid läser från pärm till pärm oavsett ämne och favoriten är den stående rubriken Nyord som tar upp nya ord och nya betydelser av ord som redan finns. Det är så inspirerande att läsa dessa ofta kluriga och underfundiga innovationer – kreativiteten flödar verkligen i hela vårt land. Vad sägs till exempel om lårbensväder, klokrolig, klimatkorkat, storbarnsförälder eller batteriångest?

Vad jag däremot inte klarar av är när svenska etablerade ord misshandlas, ofta helt omedvetet och helt i onödan… Detta sker nästan uteslutande i talat språk vilket gör det ännu mer obegripligt eftersom orden ofta blir svårare att uttala efter att de förvrängts från sin ursprungliga form. Varför är det exempelvis så många som lägger in ett extra L i ordet halleluja så att det blir hallelulja? Känn efter själv, det är ju mycket svårare att säga! Många lägger också in ett felaktigt O i ordet trilogi (triologi), ett extra G i intressant (intressangt) eller ett onödigt I i Egypten (Egyptien). Varför krånglar man till det så för sig själv?

Den värsta felsägningen jag hört hittills hade jag först aldrig reagerat på förrän en bekant till mig nämnde den för mig. Efter det hör jag den stup i kvarten i min omgivning och jag förundras över hur det kan komma sig…

– BUSSHÅLLSPLATS –

Jag har aldrig i mitt liv hört någon säga hållsplats – men helt plötsligt när man kopplar på förledet buss- så kryper ett extra S in i hållplatsen och gör ordet närmast omöjligt att uttala.

Har du stött på några felsägningar på sistone så tipsa mig gärna. Jag kommer att skriva om dem med jämna mellanrum under kategorin Språkpolisen. Jag kommer även att ha svårt att inte återkomma till nyorden och jag lovar att dela med mig av mina favoriter här på bloggen.

Har du koll på vad de ovan nämnda nyorden betyder?

Nu är det snart dags för lårbensväder i Sverige igen.

6 svar till “Omedveten (?) misshandel

    • Helt rätt! Men vad är det egentligen för regel som styr här? Det heter ju samtidigt tidslinje och tidspress? Vet du det Helene?

  1. ”Jag skulle villa” är rätt vanligt och oerhört irriterande. Men min det som retar mig mest för tillfället är ”igenkligen”. Fast det finns de som hävdar att man får säja så….

    • Ja, usch, jag ryser! Men ”villa” har jag ändå på något sätt mer förståelse för, det är ju lättare att säga än ”vilja”…
      Igenkligen, eller igengkliensom jag tycker att man oftast hör, kommer givetvis att dyka upp här i bloggen längre fram 🙂

  2. även om detta inte är ett nytt ord men ett ord som folk i år och dar har bråkat om om uttal. Kex! Hur utalar man detta omstridda ord. k som i krycka eller k som i kyrka. bokstaven framför en mjuk vokal ska vara mjuk som i kela. E är ju en mjuk vokal. så k i kex ska utalas som k i kyrka.

    • Visst är det så att Kex, om vi skulle följa de svenska uttalsreglerna, borde uttalas med sje-ljud som i Kilo, Kyrka och Kina. I vissa delar av vårt land har man också tagit fasta på detta, till exempel på västkusten.
      Jag har också funderat på det här tidigare men fick alldeles nyligen svaret på gåtan – Kex är ett låneord från engelskans Cakes och när vi importerade det till Sverige så följde uttalet med k-ljud med. Båda uttalsvarianterna är med andra ord korrekta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s